...

lite konkret sådär går man mot ljusare tider medan man indirekt präglas av odefinierad information nedskriven i sten på någon sketen ögrupp någonstans där allt är oviktigt men samtidigt lika viktigt som löpsedeln på gårdagens kvällstidning. ätande invärtes och utvärtes slutar alltid med en utmärglad staty med diverse skavanker vi helst inte ser, statyer mår alltid bra dom känner inget och det är ju i princip bra. svammel ja sådant är man bra på. konsten att pussla ihop trötta meningar som speglar någon form av genomsur sanning eller ja inte ett jävla dugg..